Den förlorade sonen, och pumpa fest.

Fint folk kommer sent. Som vi alla har längtat. Först nu, vår sista dag så behagade Eric att dyka upp. Han var väl medveten att vi skulle komma men det råkade tyvärr för våran del krocka med hans turnéschema. Han precis betat av tre spelningar i Canada, som plåster på såren att han varit borta lovade han oss en grillning i världsklass när han kom hem. Ryktet säger att han är lika säker bakom grillen som han är bakom skivorna i DJ-båset.

Men dagen hade mycket att erbjuda i väntan att Herr Prydz skulle komma hem.

Dagens första stopp var en snabb brunch på stans bästa raw food ställe. Nyttigt ska det vara men hur skulle det smaka? Jo, helt fantastiskt. Drog in en heldel rätter från menyn och allt smakade mer än bra. 

 

Med mätta magar så var det dags för dagen höjdpunkt. Vi skulle åka på en riktig Pumpkin Patch så här i halloweentider. Så det var ännu än gång bara att ta rygg på Sofies bil och styra genom stora staden. Och förhoppningsvis göra det bättre än han som är med på bilden. 

 

Tillslut så kom vi fram till mitt livs första Pumpkin Patch. Detta var verkligen ett härligt ställe, pumpor överallt och en massa aktiviteter för barnen. Det var labyrinter, djur, hoppborgar, rutschkanor och mycket mer. Här hade vi alla kul och tiden gick fort. 

Efter mycket lek och bus så tog vi lunch

på ett ställe intill. 

På väg hem tog vi vägen via Rodeo drivei Beverly Hills och tog en titt på det stekigaste av det stekiga. Lyx och glam på shoppinggatorna och när man kom upp i villakvarteren så var husen av slaget större och fasaderna skvallrade om framgång. Här verkar inte husen kunna vara för stora. 

Efter dagens utflykter så välkomnades vi av Eric, öl och bra häng vid poolen. 

Ungarna var som galna av hans hemkomst att nästan maten vart lidande. Men måste säga att han tillslut levde upp till sitt rykte. 

Köttet vart perfekt och vi njöt av varje tugga och av varje klunk vin. När barnen lagt sig tog vi fram vuxenleksakernans. En drönare med 4K kamera med avlång räckvidd

Denna pjäs flyger utan problem ner till downtown, och jag skrattade högt när Eric berättade om allt han gjort med den. Men det vart ritigt dramatiskt när det vart batteritorsk och drönaren var bra långt borta. Eric skanderade "vi tappar den" och jag kunde mer än att peppa. Kanske var det den peppen som gjorde att den tillslut hittade tillbaks. Var riktigt mäktigt att se den komma inflygande i mörkret över staden. 

Efter den dramatiken så vart det lugnare aktivitet vid bordet utan inblandning av tekniska saker.