En fantastisk resa med den mest otroliga utsikten man kan skåda.
Men dagen började på vårt hotell i Monterey där Hugo denna morgon väckte oss strax innan sex. Dagen dessförinnan hade han låtit oss sova till åtta, men det visade sig tyvärr vara en engångsföreteelse. Hotellet hade en väldigt enkel amerikansk frukost bestående av 2 sorters muffins. Det är ingen frukost dör äventyrare sa Hugo och jag och drog till stans enda affär som hade öppet den tiden och köpte upp oss på lite bättre grejer, samt poserade på deras pumpor.
Efter den tidiga frukosten UTAN kaffe så packade vi bilen och svängde förbi Starbucks i närheten för att få i oss lite Java, Hugo valde en chockladmjölk som han var väldigt nöjd med tills han smakade den.
Nu till det mer väsentliga nämligen BIG SUR. Den trippen är svår att beskriva tänk dig E4 vid Jönköping blandat med högakusten och sedan överdosera det med crack, typ rätt exakt så var det.
Jag hade trott att sträckan skulle vara rätt så högt trafikerad och mycket folk vid alla view spots. Men det visade sig att så inte var fallet. Längst hela vägen fanns det ställen att stanna på, så var en upptagen så tog man nästa. Och många stopp vart det, det ena bättre än det andra. Till början var det Susanne och jag som fick njuta medans Hugo sov.
Vägen bokstavligen ringlade fram och man hade tur att man inte lider av åksjuka. Efter några mil kom vi fram till
Bixby Bridge som var helt otroligt praktfull. Där vakna även Hugo och vart mäkta imponerad och studsade runt glad i hågen.
Vi passade på att fika och götta oss i största allmänhet. Havet under oss och den mäktiga bron gör denna rastplats svår slagen.
När vi satt oss i bilen igen så var det inte långt till nästa plats där vi bara behövde stanna. Denna gång flög de upp på huven på bilen, det skulle jag aldrig tillåta dem göra med Saaben hemma, men en hyrbil är det annurlunda, då tankar vi med bensin av lägsta kvalitet och klättrar på den bäst vi vill.
Resturanger är inget som det kryllar av längst vägen precis, vi passerade en men tillslut vända åk åka tillbaks pga brist på andra. Maten var sådär, utsikten utsökt och priserna massiva.
Hearst Castle var ett av målen på denna etapp. Det är ett hus/slott som en jätterik man byggde uppe på en höjd. Det är så enormt och pimpat så efter att ha sett det kan man skratta åt alla som är med i MTV Cribs.
Tyvärr så kom vi dit alldeles försent och de sista turerna hade redan varit. En plump i protokollet men vi lätt oss inte nerslås.
Efter det så gled vi in till nattens residens i Morro Bay. Morro Bay visade sig vara en riktig pärla, de marknadsför sig med ett
Berg ute i vattnet men är mycket mer. Här tillbringade vi kvällen med att strosa rund i hamnen.
Sen var det inte mer än att glida till hotellet där Hugo som vanligt inspekterar att telefonen fungerar.
I morgon åker vi vidare på vår resa och tar en tur förbi Danmark, såg på den.
Häng med, som Ashberg skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar